När socialtjänsten får in en orosanmälan om ett barn undrar många: Vem har anmält oss? Svaret är att man ibland får veta det – men inte alltid. Det beror på vem som har gjort anmälan och vad lagen säger om sekretess.
Vad är en orosanmälan?
En orosanmälan är när någon kontaktar socialtjänsten för att tala om att ett barn kanske inte har det bra. Det kan handla om misstankar om våld, brist på omsorg, droger, psykisk ohälsa eller något annat som kan skada barnet.
Vem kan göra en orosanmälan?
Alla får göra en orosanmälan. Det kan vara en granne, en släkting, ett syskon eller någon annan privatperson. Men vissa yrkesgrupper som jobbar med barn – som personal i skola, förskola, vården eller socialtjänsten – måste anmäla om de misstänker att ett barn far illa. Det kallas anmälningsplikt.
Får man veta vem som anmält?
Om det är en privatperson som har gjort anmälan, kan hen välja att vara anonym, men bara om hen inte säger sitt namn till socialtjänsten. Om personen ändå nämner sitt namn kan det ibland hållas hemligt, till exempel om det finns risk att hen blir hotad, trakasserad eller utsatt på annat sätt.
Om det är en yrkesperson med anmälningsplikt, till exempel en lärare eller sjuksköterska, måste hen uppge sitt namn i anmälan. Då kan socialtjänsten normalt berätta vem som anmält, om föräldrarna frågar. Men även i dessa fall kan socialtjänsten ibland välja att hålla namn hemligt, om det finns särskilda skäl.
Vad säger lagen?
Lagen säger att handlingar hos myndigheter som regel är offentliga, men att vissa uppgifter kan omfattas av sekretess. En orosanmälan är ett exempel på en sådan handling som inte alltid lämnas ut direkt, särskilt inte om det kan skada någon.
Kan man begära att få läsa anmälan?
Ja, man har rätt att be att få ta del av anmälan. Socialtjänsten gör då en sekretessprövning. Det betyder att de avgör vad som kan lämnas ut. Vissa delar kan vara borttagna, och ibland syns inte vem som gjort anmälan.
Sammanfattning
Man kan ibland få veta vem som gjort en orosanmälan, men det beror på om personen är en privatperson eller en yrkesperson med anmälningsplikt. Privatpersoner kan vara anonyma, om de inte uppger sitt namn. Yrkespersoner måste stå för sina anmälningar, men deras namn kan ändå hållas hemliga om det finns risk för hot eller andra problem. Socialtjänsten gör alltid en bedömning i varje enskilt fall utifrån lagen om sekretess och barnets bästa. Syftet med en orosanmälan är att skydda barnet, inte att anklaga någon. Därför måste alla hanteras med respekt, både barn, föräldrar och den som anmält.