När ett barn eller en ungdom har det svårt hemma eller lever på ett sätt som innebär risker, ska socialtjänsten först försöka hjälpa med frivilliga insatser enligt Socialtjänstlagen (SoL). Men om hjälpen inte fungerar – eller om den avböjs – kan det bli aktuellt med tvångsvård enligt Lagen om vård av unga (LVU). Här förklarar vi hur den övergången går till i praktiken.
1. Socialtjänsten gör en utredning
Först gör socialtjänsten en barnavårdsutredning. Den ska klargöra barnets behov och om det finns risk för skada. Under utredningen försöker man nästan alltid erbjuda stöd enligt SoL. Det kan handla om:
-
Samtalsstöd
-
Familjebehandling
-
Kontaktperson
-
Tillfällig placering i samförstånd
Så länge samarbetet fungerar och riskerna inte bedöms som akuta, hålls insatserna på frivillig nivå.
2. Bedömning: Frivilligt stöd räcker inte
Övergången till LVU blir aktuell om frivilliga insatser inte fungerar eller inte accepteras och barnet samtidigt bedöms vara i allvarlig fara.
Exempel på situationer som kan leda till övergång:
-
Föräldrar avbryter insatser som varit nödvändiga
-
Barnet placeras frivilligt, men vårdnadshavare vill plötsligt ta hem barnet trots att risker kvarstår
-
Ungdomen vägrar behandling eller rymmer
-
Nya händelser gör att risknivån höjs och omedelbart skydd behövs
3. Socialtjänsten beslutar om ansökan enligt LVU
När socialtjänsten anser att tvångsvård är nödvändigt, lämnas en ansökan till förvaltningsrätten. Den ska innehålla:
-
Beskrivning av barnets situation
-
Tidigare försök till frivillig hjälp
-
Bedömning av riskerna
-
Varför frivilliga insatser inte längre räcker
Barnet och föräldrarna får juridiskt ombud (offentligt biträde).
4. I akuta fall: Omedelbart omhändertagande
Om socialtjänsten bedömer att barnet är i akut fara, kan de fatta beslut om att omhänderta barnet direkt innan domstolen har sagt sitt. Beslutet måste då snabbt prövas av förvaltningsrätten (inom fyra dagar).
5. Domstolen prövar frågan om LVU
Förvaltningsrätten tar ställning till om förutsättningarna för LVU är uppfyllda. Det är en formell och rättslig prövning, där både socialtjänstens bevisning och familjens inställning vägs in.
Domstolen avgör om barnet ska:
-
Fortsätta få vård med stöd av LVU
-
Få stöd på frivillig väg
-
Komma hem igen utan åtgärd
Sammanfattning
Övergången från SoL till LVU sker när frivilligt stöd inte längre räcker – och när barnets hälsa eller utveckling är i allvarlig fara. Det är en process som kräver dokumentation, riskbedömning och domstolsprövning. LVU används endast när det är nödvändigt för att skydda barnet, och alla andra möjligheter har prövats.