När socialtjänsten vill göra en utredning om ett barn, undrar många föräldrar: Måste vi gå med på det? Eller kan man säga nej? Här förklarar vi vad som gäller.
Vad är en utredning?
En utredning betyder att socialtjänsten samlar information för att ta reda på hur barnet har det. De pratar med barnet, föräldrarna, förskola, skola och ibland andra personer runt barnet.
Syftet är att se om barnet behöver stöd eller skydd.
Kan man säga nej till utredningen?
Nej, inte alltid. Om socialtjänsten har fått en orosanmälan och bedömer att det kan finnas en risk för barnet, har de rätt att göra en utredning även om föräldrarna säger nej.
De använder då socialtjänstlagen (SoL) eller LVU – Lagen om vård av unga, om det är mycket allvarligt.
Vad händer om man inte samarbetar?
Om föräldrarna vägrar prata med socialtjänsten, kan det göra saken värre. Det kan uppfattas som att man försöker dölja något. Då kan socialtjänsten gå vidare till domstol för att få besluta om tvångsåtgärder, till exempel enligt LVU.
Kan barnet själv säga nej?
Barnet kan säga att det inte vill prata, men socialtjänsten har rätt att försöka ändå. Barnets åsikter ska alltid lyssnas på, men socialtjänsten måste också skydda barnet.
Sammanfattning
-
Socialtjänsten kan göra en utredning utan föräldrarnas godkännande om det finns oro för barnet.
-
Det är bäst att samarbeta, även om man tycker att det är jobbigt eller orättvist.
-
Att säga nej kan leda till att socialtjänsten blir mer orolig.
En utredning betyder inte att man gjort något fel – det är socialtjänstens sätt att ta reda på hur barnet mår.