Att bli kontaktad av socialtjänsten är ofta känsligt, särskilt när det handlar om ens barn. En vanlig fråga från föräldrar är: Måste jag gå med på att de utreder mig?
Svaret är: Det beror på situationen – men om oron är allvarlig, kan socialtjänsten gå vidare även om du säger nej. I vissa fall kan det till och med leda till tvångsvård enligt LVU.
Vad är en utredning?
En utredning från socialtjänsten innebär att de samlar information om barnets situation och behov. De pratar med dig som förälder, med barnet och ibland med förskola, skola eller andra personer som känner barnet. Målet är att ta reda på om barnet har det tryggt och mår bra.
Utredningen ska normalt göras i samförstånd med dig som vårdnadshavare. Men lagen ger socialtjänsten rätt att utreda även utan samtycke – om de misstänker att ett barn far illa.
Kan man tacka nej?
Du har rätt att inte samarbeta frivilligt. Du kan tacka nej till att svara på frågor eller medverka i möten. Men det betyder inte att utredningen stoppas.
Om socialtjänsten bedömer att barnet kan vara i fara, har de skyldighet enligt lag att utreda ändå. Det gäller även om du motsätter dig det. Socialtjänsten får i så fall inhämta information från andra håll – till exempel från skolan eller hälso- och sjukvården.
Vad händer om jag inte samarbetar?
Att inte samarbeta kan försvåra din möjlighet att påverka utredningen. Socialtjänsten gör då sin bedömning utan att höra din sida. Det kan leda till att deras oro kvarstår – eller förstärks.
Om situationen bedöms som allvarlig och du som förälder vägrar insatser som socialtjänsten bedömer som nödvändiga för barnets skydd, kan det bli aktuellt med ansökan om tvångsvård enligt LVU.
När kan LVU bli aktuellt?
LVU (Lagen om vård av unga) används om:
-
Barnet bedöms vara i allvarlig fara, och
-
Föräldrarna inte går med på den hjälp som behövs, eller
-
Barnet själv vägrar ta emot nödvändig vård
Att säga nej till att delta i utredningen kan tolkas som att du inte vill samarbeta, särskilt om det finns en redan dokumenterad oro. Det betyder inte att LVU alltid blir aktuellt – men det ökar risken, särskilt om andra tecken på brister finns.
Sammanfattning
Du kan tacka nej till att samarbeta i en utredning – men det stoppar inte socialtjänsten. De har rätt och skyldighet att utreda oro för barn, även utan föräldrars samtycke.
Om oron är allvarlig och du vägrar stöd eller utredning, kan det i vissa fall leda till att socialtjänsten överväger tvångsvård enligt LVU.
Att delta i utredningen betyder inte att du håller med – men det ger dig möjlighet att förklara, påverka och visa att du vill barnets bästa.