Inom svensk socialrätt används två olika lagar när barn eller ungdomar behöver stöd från socialtjänsten: Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen om vård av unga (LVU). Båda kan användas för att hjälpa barn som far illa eller riskerar att skadas, men det finns en viktig skillnad: frivillighet.
SoL – frivillig hjälp
Socialtjänstlagen reglerar den hjälp och det stöd som socialtjänsten kan erbjuda barn, ungdomar och familjer när det finns behov av skydd eller stöd i vardagen. Insatser enligt SoL bygger alltid på samtycke. Det betyder att barnet (om det är tillräckligt moget) och vårdnadshavaren måste säga ja till hjälpen.
Exempel på insatser enligt SoL:
-
Stöd i hemmet, som samtalsstöd, föräldrastöd eller kontaktperson
-
Tillfällig placering i familjehem eller jourhem
-
Öppenvårdsinsatser, som behandling eller stödprogram
-
Kontaktfamilj eller avlastning
SoL används så länge samarbetet fungerar och föräldrarna är villiga att ta emot hjälpen.
LVU – tvångsåtgärd när frivillighet inte räcker
LVU används när frivilliga insatser inte är tillräckliga och barnets hälsa eller utveckling är i allvarlig fara. Om socialtjänsten bedömer att barnet måste skyddas men vårdnadshavaren (eller barnet självt, om det är äldre) motsätter sig insatserna, kan socialtjänsten ansöka om vård med tvång.
LVU kan också användas när barnet själv agerar på ett sätt som är farligt, till exempel vid upprepat missbruk, kriminalitet eller rymningar – och inte tar emot frivillig vård.
För att LVU ska bli aktuellt krävs en domstolsprövning. Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård efter ansökan från socialtjänsten.
Viktiga skillnader i praktiken
| Fråga | SoL | LVU |
|---|---|---|
| Kräver samtycke? | Ja | Nej (tvångsvård) |
| Vem beslutar? | Socialtjänsten | Domstol (förvaltningsrätten) |
| När används det? | När hjälp kan ges frivilligt | När barnet är i allvarlig fara och frivillighet inte räcker |
| Typ av insats | Stödjande och förebyggande | Skyddande och tvingande |
| Rätt till advokat? | Nej, vanligtvis inte | Ja, barnet och föräldrarna har rätt till offentligt biträde |
Sammanfattning
SoL och LVU används båda för att skydda barn, men skillnaden ligger i om hjälpen ges frivilligt eller med tvång. SoL är grundregeln och ska alltid prövas först. LVU är en sista utväg – när riskerna är så stora att samhället måste ingripa utan föräldrarnas eller barnets medgivande.